Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad graviditet, och så föddes Vilhelm sju veckor för tidigt. Det var inte så tidigt så att det egentligen medförde några problem, men tillräckligt tidigt för att vi skulle få börja vår tid som familj i ett litet familjerum på neonatalavdelningen på Ackis. Där levde vi i symbios utan några störande yttre element de två första veckorna av Vilhelms liv. När vi sedan kom hem så visade det sig att vi hade fått en ganska lättsam liten grabb som var nöjd, käkade på bra och bara vi låg tillsammans i sängen kunde jag sova hur länge jag ville på mornarna.

Jag la upp min mammalediga tillvaro så att jag sov tills jag var helt utsövd - Vilhelms mat fanns ju ändå i sängen så den var det ingen stress med. Sedan hade vi en aktivitet per dag. Aktiviteten kunde vara vägning, att leka på en filt i Vasaparken, att träffa några av alla mammakompisar och dricka latte i timmar medan ungarna lekte på nån filt. Eller spatserade jag iväg mina 100 meter till kyrkans sångstund och satt där och lekte med plastdjur. Varje onsdag så grillade vi korv i skogen och satt och pratade om allt möjligt medan barnen låg på rygg och tittade upp på trädtopparna. När det var snöstorm klädde vi på ungarna alla kläder vi hittade och drog iväg vagnarna för att titta på "specialvisning för mammalediga" på konstmuseet på slottet. Japp, att vara mammaledig var nån slags semester. Det är nog inte helt okej att säga det, men det påminde mig lite om när jag pluggade introduktionskurs i ryska, bara hade en lektion om dagen och inte ens tog alla poäng. Jag var nog lite av en slapp lattemamma men jag hade roligt och det tror jag Vilhelm hade också.

När jag fick cancer så var det lite av samma sak. Jag hade det man vanligtvis inte har. Tid. Jag kunde göra saker som att skriva på den här bloggen, åka till IKEA och fixa alla småsaker till vår nya lägenhet i lugn och ro. Och fortsätta dricka latte på Uppsalas fik. När jag kom nyopererad från sjukhuset så stannade vi faktiskt till i höstsolen vid Fågelsången innan vi åkte hem. Jag hade svårt att gå men fika gick ju bra. Så jag kanske har varit nåt ännu värre än lattemamma - jag har till och med varit lattesjukskriven.

Jag har funderat på det där. Får man verkligen ha det mysigt när man är mammaledig? Ska det inte helst vara sömnbrist och ett visst mått av att vara uttråkad? Eller varför skapades annars begreppet lattemamma?

Och vilken bild får vi framför oss när vi hör ordet "sjukskriven"? Är det okej att ha kul och vara sjukskriven? Eller kan det vara så att det är lätt att sätta sig själv i ett fack och kanske må lite sämre än man skulle kunna?  

Jag tror man ska se det som att man har ett jobb när man är sjukskriven. Och det jobbet är att må så bra som möjligt, också med tanke på framtiden. Det är det som man får betalt för att göra.

Så jag gillade det där med att vara ledig. Men jobba - det har sin tjusning det också.  

 

Petra

1 oktober 2008 22:36

Hej Maria! Ja, det var faktiskt himla kul att vara mammaledig. Lite som att vara liten igen och så ringde man till sina kompisar: "hej, har du lust att leka med mig idag?"; det där att man hängde med varandra timvis i taget utan att göra något särskilt. det var befriande på något vis! vi får ha en återträff med massa mammor! kram Petra

 

Karin

11 oktober 2008 18:30

Hej Maria!
Tack för din kommentar! Jag kan inte mer än att instämma i dina tre septemberinlägg! Jag fick mitt vänstra bröst bortopererat för två veckor sedan i förebyggande syfte och då tog de porten i samma veva. Så jävla skönt att ha blitt av med den! Hur har du det annars? Maila gärna om du har lust!

kram-kram från Karin

http://www.karinottilia.blogspot.com

 

Annica

12 oktober 2008 21:13

Hej!
Jag har läst din blogg lite till och från men det var tyvärr länge sen nu. Bor på i Uppsala numera, och jag kom att tänka på att du också haft tjocktarmscancer, precis som en tjej som skriver på mitt föräldraforum har. Du har säkert en massa erfarenhet som du kan dela med henne. Det otroligt tragiska är att hon preis fått veta att hon har metastaser i levern, så om du vet nån som haft detta och kan berätta en solskenshistoria så SNÄLLA gör det. Gå in på:
http://vimmelmamman.blogg.se/
Tack och kram!

 

Karin/knäppisen från fl

30 oktober 2008 14:08

Det kommer från såna som mej som inte haft en unge som sovit på nätterna, som vridit sig i magkramper o skrikit dygnet runt och som varit omöjlig att ta med på fik för man visste att man aldrig hann dricka den där förbannade latten som man längtat efter så länge. Missförstå mej inte, jag unnar dej o alla andra att ha haft en skön föräldraledighet.
Jag är bara så grymt avundsjuk :-)

 

Malin M

11 december 2008 20:58

Hej! Nu har jag läst hela din blogg och jag måste säga att jag tycker att du är en fantastiskt stark och härlig människa, av bloggen att döma ;-). Härligt positiv och verkade njuta av livet under din sjukdomsperiod, cancern till trots. Själv hade jag blivit ruskigt deprimerad och handlingsförlamad och trott att jag aldrig skulle bli frisk. Min stora skräck är att bli sjuk och dö från min dotter.... denna rädsla gör mig faktiskt bättre på att uppskatta livet och det enkla i vardagen... och att leva just här och nä. Så glad jag blev när jag märkte att du svarade så bra på behandlingen!! Tack för att du delat med dig av din sjukdomshistora. Vill önska dig en god jul och ett forstättnigsvis lyckligt liv med din familj utan framtida tråkiga sjukdomar! Stor kram /Malin M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Precis som jag för ett år sen var tvungen att starta upp en massa "cancergrejer" så håller jag nu undan för undan på och nedreglerar dom. Jag väntar på en kallelse att ta ut porth-a-kathen. Idag så städade jag i badrumsskåpet - bort med Fragminspru...