Direktlänk till inlägg 23 april 2008
Onkologen i Uppsala har något som de kan vara riktigt stolta över. Jag har inte hört att något motsvarande finns på någon annan klinik i landet. På "min" onk kan man gå på yoga- och samtalskurs.
Upplägget är supersmart. Cancer är en sjukdom på liv och död, som påverkar alltifrån tånaglarna till koncentrationsförmågan. Att behandlas för att överleva är bra, att ge människor förutsättningar för att kunna bearbeta det som hänt och få hjälp att handskas med stressen som det innebär att få en kanske dödlig sjukdom som de inte bett om är ännu bättre. Yoga handlar om att leva i nuet, koncentrera sig, acceptera läget. Och slappna av. Jag brukar i ärlighetens namn somna under yoga nidra, djupavslappningen, men det är inte så illa det heller. Vi har två timmars yoga, sedan fikar man tillsammans i en timme. Där ser man att man inte är ensam, och det har kännts viktigt för mig, att se att det är fler som har ungefär samma känslor som jag. Olika specialister bjuds in: författare, läkare, en dietist...Just nu har jag yogan lite som en brygga mellan sjukhuset och mitt vanliga liv. Jag är rädd att släppa taget helt för tidigt. Jag vill känna att jag får tid att reflektera över vad det var som egentligen hände, det som nu nästan känns overkligt.
Idag hade vi yogan i "Baranysalen", en föreläsningssal med parkettgolv och oljemålningar i rad med porträtt av framstående forskare. Att lägga ut yogamattorna där och se yogaläraren under porträtten är lite coolt. Nu jobbar man för att få in yogan på frikortet, vem vet?
Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer! Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...
Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....
På semester i Essaouira, Marocko, februari 2009. Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...
Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|